BORN UNDER P-P-P-PUNCHES

God jul alla lismare och bortskämda pretto-idioter, låt oss sitta ner och prata allvar innan vi tar en svängom runt granen. Efter en vända på en smygläsning till stor gratistidning här i Göteborg känner jag mig som Travis Bickle i Taxi Driver när han åker runt i porrkvarteren. På smygläsningen blir det överdos av talanglösa pseudointellektuella som tillfredsställer varandras unmentionables bara för att få lista till Klubb detochdet eller en rad i Blogg whatever (om ni googlar "Klubb detochdet" nu är ni definitivt på den mörka sidan). Jag kvävs, jag kvävs. Sälj era själar för att komma tre steg upp på en osynlig repstege, hata era vänner bakom deras ryggar men älska dem öppet ifall de är omskrivna. Hugg av er hälarna för att knöka in era klumpiga fötter i Askungens skor, hugg er blodiga. Pretention blir pekoral när distansen sakta kvävs ihjäl och era tokroliga statusuppdateringar på Facebook är bara tomma plagiat. Travis Bickle önskar sig ett massivt regn som spolar bort slöddret från trottoarkanten. Jag önskar mig en tsunamivåg som sveper in över de centrala stadsdelarna och drar med sig desperata klubbkids som snubblar fram på sina Carin Wester for Weekday-kilklackar. Några frågor?
Fråga: Måste Alice alltid hacka på folk som går på Svanen? Hon skriver typ om inget annat och HON HAR VARIT DÄR SJÄLV!
Svar: Jag är ingen och jag vill säga att jag är bättre själv. Jag går ju på en massa bajsnödiga indiegrejer, min gräns går dock vid Nya Skolans "vernissager" (typ en handfull kassa bilder och lam underhållning sprungen ur en och samma kompiskrets och INTE ENS SALTA PINNAR), ändå är jag nästan stammis på bajsnödiga hangouts. Svartklubbar är grymma i det att man kan dansa mycket och länge och dricka billig ljummen öl tills man spyr och trösta Barso när hon fyllegråter. Vad som övergår mitt förstånd är det ändlösa och patologiska rövslickeriet folk ägnar sig åt. När jag lutar mig tillbaka till tonerna av någons kompis kassa skivspelande känns det som att folk genomför en Jumanji-reenactment på dansgolvet. Spelregler är bestämda, det hela är ganska boring och lite läskigt, folk beter sig som djur. Det är väl kanske det sociala spelet som är den egentliga underhållningen när man ska roa sig med indiegöteborg. Jag vet bara inte varför det är så få som skrattar åt det.